Uppstoppade djur hur gör
•
Varför behöver ni så många exemplar av varje art?
Naturhistoriska museisamlingar ska spegla jordens historiska och nutida mångfald. För att det ska vara möjligt måste samlingarna ständigt utökas med nytt och gammalt material. För både forskning och undervisning kan det vara viktigt att ha tillgång till flera exemplar från olika platser och tidsperioder. Det kan också vara relevant att ha exemplar som representerar olika åldrar, livsstadier, kön och variation i färg och form. Detta för att exempelvis kunna se förändringar i utbredning, artsammansättning, genetik eller utseende över tid eller rum.
Forskningsmetoder och vad som är relevant att studera utvecklas i snabb takt. Att samla på flera individer av samma art kan därför också vara ett sätt att tillgodose framtida behov.
Är Naturhistoriska riksmuseet intresserade av att ta emot enstaka exemplar eller samlingar av insekter, spindeldjur, mollusker m.m.?
Våra samlingar är till stor del uppbyggda på donationer från allmänheten oc
•
Djuruppstoppare – ett utdöende släkte
Det är en speciell lukt som slår emot en då man stiger in över tröskeln till djurkonservator Sari Mastromarinos arbetsrum i Biologiska museets källare i Åbo.
Lukten är en blandning av kemikalier, skinn och något metalliskt.
I ett rum står en spis och i ett annat arbetsbord, verktyg, modeller, skelett, djurskallar och böcker.
Sari Mastromarino är ordförande för föreningen för Finlands djuruppstoppare. Föreningen har i dag 130 medlemmar, medelåldern ligger kring 50 år och de allra flesta har djuruppstoppning som hobby eller jobbar som djurkonservatorer på deltid. Långt ifrån alla är, liksom Sari, naturvetenskaplig konservator med yrkesexamen i taxidermi.
Kärvt för konservatorerna just nu
Ari Puolakoski, som är överkonservator vid Naturhistoriska centralmuseet i Helsingfors uppskattar att det i hela landet finns 15-20 personer som jobbar som djurkonservatorer på heltid. Av dem är färre än tio kommunalt anställda.
Ännu för något år sedan ha
•
Taxidermi
Taxidermi (grekiska för “gestaltning av huden”) är konsten att konservera döda ryggradsdjur. I vardagligt tal talar man om uppstoppning av djur och i juridiska termer benämns det preparering.[1]
Taxidermi innebär att preparera ett ryggradsdjur så att det bevaras för eftervärlden. I forskningssammanhang prepareras skinn ofta utan att sedan monteras ("stoppas upp") och man talar då om skinnlagda specimen eller skinnlagda preparat. En person som yrkesmässigt preparerar skinn på detta sätt kallas för taxidermist eller preparator, och konservator,[2] eller zoologisk konservator. Det färdiga resultatet kallas ibland dermoplastik (grekiska för derma = hud och plastein = formge).
Teknik
[redigera | redigera wikitext]I moderna preparat används stommar av exempelvis lera, gips eller polyuretan. Större preparat behöver en kraftig stomme av metall. Ögonen tillverkas av glas eller plast, andra detaljer efterbearbetas och förbättras med färg.
Fiskar är m