Hur bygger sädesärla sitt

•

Sädesärla

Sädesärla (Motacilla alba) är en liten, slank, svartvit ärla med lång stjärt som den ofta vickar på. Den häckar i större delen av Europa och Asien, delar av norra Afrika samt i Alaska. Den är en stannfågel i de mildaste områdena av utbredningsområdet, men är i övrigt en flyttfågel som övervintrar i Afrika.

Sädesärlan är en insektsätare som främst förekommer i öppna biotoper, ofta i närheten av bebyggelse och vatten. Den föredrar barmark för födosök och i stadsmiljöer har den anpassat sig till att söka sin föda på asfalterade ytor som parkeringar och dylikt. Boet placeras i hålor och skrevor i exempelvis flodbanker, stenmurar och byggnader.

Utseende, fältkännetecken och läte

[redigera | redigera wikitext]

Sädesärlans fjäderdräkt går helt i svart, vitt och grått. Den är slank och har en lång smal svartvit stjärt som den nästan ständigt vippar på, upp och ned, vilket är karaktäristiskt för hela släktet Motacilla. Sädesärlan är 16,5–19 cm lång, har ett ving

•

Sädesärla

Sädesärlan kommer vid snösmältningens slut och islossningens början, men hon bryr sig knappast om det aktuella väderleksläget och kommer till sin hemtrakt år efter år med en förvånande punktlighet. En dag i slutet av mars eller början i april beroende på det geografiska läget. Sädesärlorna samlar föda var för sig, men under flyttningen kan de uppträda i mindre flockar. Sädesärlor övernattar ofta gemensamt på vissa sovplatser och på sådana kan under kvällstimmarna stora skaror samlas.

Utseende

Ger intryck av isblå fågel med den långa ständigt svajade stjärten och det vita ansiktet med det svarta plirande ögat, som småsjungande för sig springer omkring med nickande huvudrörelse och tändstickshöga ben vilka gå som hjulekrar, när hon sätter fart efter småkryp.

Liknande fågel

Omisskännlig! Lång, vippande stjärt, svartvit och grå dräkt. Patrullerar gräsmattor och vägar med snabba ruscher.

Läten och sång

Varierand tvåstavigt lockläte tjivitt och i flykten mer utpräglat tsi-lit

•

Sädesärlan anländer till Sverige i slutet av mars eller i april och flyttar till sina vinterkvarter i september. Sädesärlan är ortstrogen, både vad gäller sina sommar och vinterkvarter och många svenska häckfåglar övervintrar i området kring Israel och Egypten. Sädesärlan är spridd över större delen av landet, dock trivs den inte i Norrlands orörda skogar och myrmarker. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet, men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen. Ett av sädesärlans mest typiska beteenden är dess närmast konstanta vickande på den långa stjärten. Orsaken till detta beteende är dock inte fastslaget. Det har föreslagits att beteendet skrämmer upp insekter, eller att det skulle signalera underkastelse inför andra sädesärlor.

En sentida studie har föreslagit att det handlar om att signalera vaksamhet gentemot potentiella predatorer. Ett annat typiskt drag hos sädesärlan är att den är trofast både sina sommar- och vinterkvarter och eftersom den är en