Hur tjock är lagboken
•
Förutom ett pliktexemplar av utgåvan på Kungliga biblioteket finns ett exemplar av 1861 års lagbok även att beskåda i en glasmonter i entrén Norstedts Juridik på dess huvudkontor på Kungsholmen.
För att kunna tyda den ålderdomligt formulerade texten krävs det både tålamod och gedigna språkkunskaper. I 1861 års utgåva består boken av 623 sidor, något som idag bleknar något jämfört med 2014 års utgåva med 4661 sidor.
Läsningen ger en intressant inblick i dåtidens samhälle. Som exempel kan nämnas att det var brottsligt att begå självmord, ”förgöra sig själv”. Som straff skulle kroppen läggas avsides och sedan föras till skogs och grävas ner av en bödel. Lagstiftaren såg dock lindrigare på den som förgjort sig själv i ”hufwudswaghet, raseri, eller annan sådan wånda”. I sådana fall ”må han af annat folk handteras, och begrafwas”. Och barn som förolämpade sina föräldrar straffades med 20 dagars fängelse på vatten och bröd. Och sex före äktenskapet – så kallat lönskaläge – gav böter. All
•
hetsrätt, Försäkringsväsen, Lantbruket och Skogen) en del av upplagan hade form av lösblad i ringpärm, varvid man kunde abonnera på kompletterande blad att distribueras framgent, vanligen en gång om året. Dessa lösbladsupplagor hade emellertid inte någon större framgång, och detta var knappast oväntat.1 Idén med en lösbladsvolym, vars innehåll alltid är à jour, är litet för bra för att vara sann i vår ofullkomliga värld. En lösbladspräm saknar den viktigaste egenskap, som en rätt redigerad, bunden volym har, nämligen garanterad fullständighet fram till en viss tidpunkt. Den egenskapen får ägaren själv eller hans medhjälpare förläna lösbladspärmen. Naturligtvis kan detta ofta ordnas betryggande i tjänsteförhållanden, men som förlagsartikel är lösbladsvolymen inte någon given framgång.
En annan åtgärd i aktualiseringssyfte var utgivningen av de s. k. tillläggsregistren för åren 1951——54. Däri upptogos, del för del och sida för sida, alla notiser som behövdes för att hålla verket
•
En del universitet- och högskoleprogram är väldigt beroende av specifikt studiematerial, som t.ex. juristprogrammet som uppdaterar sig med ny studielitteratur varje termin +++ den tjocka dyra lagboken som är OBLIGATORISK!
Jag har en kompis som studerar till jurist i Uppsala och vad jag har förstått av henne går böckerna ofta runt runt. Hon köper litteratur av äldre terminare och säljer sedan litteraturen till någon yngre terminare när hon gått klart den terminen – ibland för samma pris och ibland blir det en förlust.
Men hur ser det ut på tandhygienistprogrammet här på Karolinska Institutet?
Jag var faktiskt lite nervös den första veckan när man fick reda på en del kurser man skulle ha på T1 och dess ’’obligatoriska litteratur’’.
– ’’Shit, jag kommer blir ruinerad nu om jag ska köpa böcker till delar av kurser på endast 4hp. Vad ska jag med en allmän fysiologibok till sedan? Läsa om kranialnerverna och skallens hålrum för kul liksom?’’
Jag och de flesta i min klass